Sommar
Tror det är första våren på många år som jag verkligen tycker om att vara ute. Bara sitta vid vattnet och vara. Känna livet där och nu. Undrar varför så många stressar fram genom livet? Vad har de för krav på sig? Så många som jagar efter så mycket. Ju mer jag ser mig om hur folk håller på desto mer inser jag att jag inte vill leva så. Jag vet vad jag vill jobba med men hur jag kan tjäna pengar på min inre längtan är till att fundera på. Jag vet att jag har ett syfte. Ett kall. Känner det så tydligt nu. Vet vad det är. Jag måste följa min inre längtan nu annars går jag nog sönder igen om något år eller så. Nu när jag skriver om det känner jag det så starkt i mig. Tills jag har en mer innehåll i detta så ta hand om er och framför allt. Var snäll. Det finns alldeles för lite empati i dagens samhälle
